megadeath

är det på jobbet imorgon innan jag börjar på det nya projektet på måndag
det känns vemodigt samtidigt som jag ser fram mot måndagen med spänning
vemodigt för att jag kommer att sakna arbetskamraterna
det som lättar upp en del är att det är en hel del människor som tänker fruktansvärt negativt om allt på jobbet... och de kommer jag ju inte att sakna
ujuj... livet har gått i 200 knyck det senaste året
ska bli väldigt skoj att se vad som händer de kommande 15 veckorna