tänka sig

de som känner mig vet att jag har gått hemma ett antal år pga utbrändhet, depression och panikångest
för två år sen bestämde jag mig för att sluta medicinera
och till min förvåning så försvann symptomen ett efter ett ju längre tiden gick
då hade jag stora problem med att bara umgås med en kompis i taget
det var som att gå omkring i ett helvete

idag har jag ett semestervikariat
och massor med energi
både till mig själv och kompisar

tänk att det kan vara en sån njutning att vakna av klockan på morgonen och ge sig iväg till jobbet
att helt enkelt vara med i en gemenskap igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback