ett år...

på söndag har ett år gått
ett år fyllt med saknad och sorg
just nu känns det som allt hinner ikapp mig
svårt att andas
tårarna som hela tiden finns i ögonvrårna
imorgon åker jag till skinnskatteberg
känns bra att dela söndagen med Stefan
samtidigt gör det så vansinnigt ont
varför? snurrar i skallen hela tiden
vad var vitsen med allt det här?
känner mig tom, svag, ensam...
hoppas det här vänder snart

När livet välter...

Det har snart gått ett år sen min Anna somnade in och mitt liv ställdes upp och ner i helgen.
Under hösten har saker och ting sakta men säkert förlorat sin tjusning, har fått svårare och svårare att slappna av och
koncentrera mig på det som är här och nu.Det har känts som jag bara har andats in, utan att kunna andas ut...
Har en konstant inre stress över att inte hinna med, och ändå får jag inte gjort de enklaste saker som går på rutin
annars... försöker läsa böcker, men ord och bokstäver bara dansar på sidorna... ingen idé...
Jag har så underbara vänner omkring mig, människor som jag älskar! Men det finns en tomhet inom mig som inte ens de kan
fylla... en tomhet som tillsammans med alla "varför?", gör att jag har blivit tvungen att söka hjälp för att få ordning och
ro inombords...
Känns så irriterande att förlora kontrollen... att vara svag...
Men det kanske är just det jag behöver, få vara svag, sörja klart, och få börja om på nytt.
Första året har snart gått, hoppas innerligt att det vänder efter det... att mitt liv tar ett nytt spår... att gå såhär i
limbo är inte bra, men det går inte att smita från det heller...
Sorgens första år, fick jag veta skulle vara väldigt tungt... men att det skulle vara såhär tungt kunde jag aldrig
föreställa mig... tur är väl det å ena sidan... tur att man inte vet vad man kommer att sällas inför...
Det har snart gått ett år sen min Anna somnade in och mitt liv ställdes upp och ner i helgen.
Under hösten har saker och ting sakta men säkert förlorat sin tjusning, har fått svårare och svårare att slappna av och koncentrera mig på det som är här och nu.Det har känts som jag bara har andats in, utan att kunna andas ut... Har en konstant inre stress över att inte hinna med, och ändå får jag inte gjort de enklaste saker som går på rutin annars... försöker läsa böcker, men ord och bokstäver bara dansar på sidorna... ingen idé...
Jag har så underbara vänner omkring mig, människor som jag älskar! Men det finns en tomhet inom mig som inte ens de kan fylla... en tomhet som tillsammans med alla "varför?", gör att jag har blivit tvungen att söka hjälp för att få ordning och ro inombords...
Känns så irriterande att förlora kontrollen... att vara svag...
Men det kanske är just det jag behöver, få vara svag, sörja klart, och få börja om på nytt.
Första året har snart gått, hoppas innerligt att det vänder efter det... att mitt liv tar ett nytt spår... att gå såhär i limbo är inte bra, men det går inte att smita från det heller...
Sorgens första år, fick jag veta skulle vara väldigt tungt... men att det skulle vara såhär tungt kunde jag aldrig föreställa mig...
tur är väl det å ena sidan...
tur att man inte vet vad man kommer att ställas inför...

tiden går för fort...

idag är det den 5:e oktober
kom på mig själv på jobbet att jag var grinig och stingslig... tog en stund innan jag kom på vad det var som var fel.
det är 10 månader sedan min älskade Anna dog här hemma i vår säng
tiden har gått så sjukt fort, på gott och ont
varje dag är en kamp för att hålla ihop och bara fungera
ofta känns det som att ögonen är på väg att explodera av all gråt som finns inombords men inte vill komma fram
snart har det gått ett helt år
ett år av nya insikter... om mig själv... och vilka som är mina vänner
det är nog egentligen bara naturligt, men det gör ont när vänner försvinner...
hur sjutton ska man vara mot en polare som har förlorat någon så nära
det går ju inte att ta någon annans smärta... hur mycket man än vill
så skönt att ha de där speciella vännerna i sin närhet... de man bara kan "vara" tillsammans med... och kunna prata om Anna med om det behövs utan att det blir konstigt

mycket nu

händer det i mitt liv
utöver nya jobbet så har jag tagit tag i en del annat
brottas med mig själv en hel del
omvärderar beslut jag har tagit

i mångt och mycket handlar det om att sluta älta det som har varit och gå vidare från nu
se mig själv med nya ögon och inte förneka den jag faktiskt är

har bestämt mig för att i sinom tid ta kontakt med mamma igen
vi kanske inte kommer att bli mor och son igen
men vi bör ju åtminstone kunna vara i närheten av varandra utan att vara som hund och katt

på jobbet försöker jag att inte halka in på det förrädiska spåret med skitsnack
jag gillar inte skitsnack
så varför ska då jag prata illa om andra
oavsett vad jag tycker om olika personer

snart är det helg igen och det kommer att bli skönt att bara få vara

musik - pink floyd - money

ras

det här är en lång historia som jag kommer att göra mycket kort
jag och min mamma går inte ihop och för två år sen tog jag beslutet att bryta kontakten för att få sinnesro
ikväll har jag pratat med hennes sambo och fått reda på att hon har elakartad cancer och blivit tvungen att försöka förklara varför jag bröt kontakten med henne

varför ska jag ta upp kontakten igen
det river upp så mycket gammalt
jag kanske är kall om jag påstår att det är för att ge henne sinnesro om jag väljer att ta upp kontakten igen
det känns så falskt
det finns inget som kan laga det sår jag har inombords
INGET
men det är ändå jag som kommer att ha pressen på mig för att det är så man gör

helt plötsligt ska ens beslut omvärderas av andra
tänk om jag bara kunde få de det rör att förstå vad det är som har hänt och vilka djupa sår det har gett
det går inte
det är ju småsaker får jag höra

javisst är det det
om det bara hade handlat om enstaka händelser
nu har det skett under så många och och så ofta

kritik
hån
förlöjligande

ett spel med regler som förändras enbart från den enas håll

jag vill slippa få allt det här upprivet igen
frågan är om det går

nu går jag ut och går

musik: lars winnerbäck - jag har väntat på ett regn

förvirrad

moraliskt dilemma
blir knasig
behöver det
är det rätt
ska jag ta ansvar för någon annans handlingar

nej

går det längre
så tänker jag inte backa
den saken är glasklar

att våga

...ge sig hän
...beröra
...bli berörd
...ge närhet
...få närhet
...ge värme
...få värme
...ge trygghet
...få trygghet
...sluta vara rädd
...sluta vara ensam

en dag